En månad

alpros

En månad

2018-07-31 Uncategorized 0

… och två dagar har gått sen jag opererades. Jag är inte återställd, men måste ändå skriva en liten eloge till min kropp, vilken kapacitet den har! Och vilken viljekraft mitt psyke har, även om jag ibland kan känna att jag önskar att jag vore lite mindre jag, speciellt när jag precis har haft en ändå rätt omfattande lungoperation.

I alla fall – jag är uppe på benen och bortsett från andfåddhet och elak hosta, som jag antagligen får av de resterande tumörer, mår jag kroppslig riktig bra.

De två tumörer som togs ut var ca 4,5×3,5 cm tillsammans, det är mycket vävnad. I början kunde jag, när jag låg på rygg, känna var det var ett “hål” i vänstra lungan, det klonkade liksom till när jag andades. Lite lustig känsla. Det tog ca. 2 veckor tills jag kunde ta djupa andetag utan min andningspipa och att jag kunde prata utan att bli andfådd. En till veckan att kunna vara uppe utan att känna emellanåt att jag håller på att kollapsa.

Jag slutade med morfinet typ en vecka efter operationen, tyckte biverkningar var för läskiga och mitt blodtryck blev ännu lägre än det red var. Jag klarade mig rätt bra på (visserligen superstarka) Alvedon.

Blodtrycket har jag ju fort problem med, häromdagen släpade jag mig genom tillvaron med en puls på mellan 35-45 mitt på dagen. Nu har ju säkert den där otroliga värmen gjort sitt också, jag kunde ju knappt vara ute utan att få andnöd, alldeles för lite syre var det i luften.

Men…. Trots hosta och andnöd av och till och lite lite ork – kroppen har tydligen en otrolig fantastisk förmåga att hela sig 🙂